Sedan stiftelsen efter Ebba Schwartz död kapitaliserats inledde den dåvarande styrelsen sitt arbete med att utse en expertgrupp bestående av tre professorer med kompetens inom stiftelsens verksamhetsområde nämligen: prof. em Claes Ramel, prof. em Bengt Ove Jansson och prof Jan Erik Lundmark.

Stipendier kungjordes i de stora dagstidningarna samt utlystes vid samtliga universitet i Sverige och vid ett flertal högskolor i landet.  Intresset blev mycket stort. På styrelsens uppdrag granskades och rangordnades ansökningarna av fil.lic. Hans Krook, varefter professorerna fick 10 ansökningar var att slutligt bedöma.

Vid styrelsemöte med professorerna närvarande, bestämdes sedan, vilka ansökningar – max 10 - som skulle beviljas bidrag.

Till följd av det stora antalet ansökningar var förfarandet omständligt, tidsödande och kostsamt.

År 2006 beslutade styrelsen att begränsa det forskningsområde, som skulle stödjas och inte utlysa stipendier, inom hela stiftelsens ändamål, utan i stället söka finna ett forskningsområde, som ur ett samhälleligt större perspektiv framstod som angeläget. Genom professor Bengt Ove Jansson kom styrelsen i kontakt med en nybildad forskargrupp inom SLU, som kallade sitt projekt ” Hållbara lösningar för livsviktiga för ändringar inom lantbruket – med fokus på globala klimat förändringar”, senare omdöpt till ”Klimatsmart Lantbruk”.